Det blev inget "imorgon" som jag skrev sist, men nu kommer lite till iallafall.
Värkarna minskade alltså inte i intensitet, men vi stannade hemma till kl. 23 på kvällen ändå, kändes som värkarna var under kontroll och vi har ju så nära ner på BB.
Men runt 23 alltså så fick Anders ringa efter en taxi som tog oss ner på sjukhuset. Där blev vi väl mottagna av en jättetrevlig barnmorska som först undersökte mig och då var jag 3 cm öppen, sen blev vi visade till ett annat rum där vi sedan blev kvar. De kollade lite vad vi tänkt oss med bedövningar och så och jag sa som det var, allt som går vill jag ha =)
Badade och duschade väldigt mycket typ kanske 4-5 timmar totalt, att duscha varmt mot magen var det bästa kom jag fram till, lustgasen funkade inte ett skit, tror det var för den lätta panikkänslan jag fick av att andas in i den där lilla lilla masken. Och det kändes dessutom som man nyss varit till tandläkaren, domnade bort runt hela munnen efter att ha andats in den. Barnmorskan var inte så mycket inne hos oss, det bev ett kejsarsnitt samtidigt som det var en förlossning några rum längre bort men till sist var jag tvungen att kliva upp ur badet om jag ville he en epidural. Värkarna innan narkosläkaren som skulle sätta den kom var inte roliga, och inte de jag hade när jag var tvungen att ligga på sidan för att han skulle kunna sätta den heller, fy fasiken säger jag bara, men när den väl var satt och började kicka in då var det som de jag hade tidigt på morgonen dagen innan så det var underbart! Men fick bara njuta i en timme, en och en halv drygt, sen kom de in och satte värkförstärkande, men det gick inte att jämföra före och efter epidural ändå! Var uppe och gick lite och så, blev undersökt av den nya barnmorskan som började sitt skift då, vid 7 på morgonen typ. Var 8 cm öppen så hon gick iväg en sväng igen, jag kommer in runt 8 och kollar igen sa hon. Hade ganska kraftiga värkar nu, klämde lite på Anders hand =) När klockan var 5 över 8 ungefär så ringde vi på klockan efter barnmorskan för då hade jag fått krystvärkar och sen gick det undan, huvudet syndes nästan på en gång och jag fick krysta på.... Och sen 08.42 kom det bästa som någonsin hänt oss, fröken Monica Alicia Jönsson. Hon fick springa iväg lite med sin pappa för att hon inte andades så bra men det gick över med lite syrgas och sen fick hon komma in och försöka amma lite, inte det lättaste första gången kan jag säga =)
BB tiden får vi ta senare för nu måste vi iväg en sväng, lovar inte imorgon men inom kort iallafall.
Hörs och ses // Jessica
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar